Man brukar prata om att hästen måste aktivera sina bakben för att kunna gå i rätt form, och att hästens placering av hals och huvud hamnar rätt, bara bakbenen arbetar rätt.
Men, för att bakbenen ska kunna bära upp hästen och ta mera vikt, krävs det att hästen länger ut sin överlinje och lyfter sin bröstkorg.
I detta inlägg kommer jag att skriva första delen om sann och falsk samling. Där jag börjar med halskotpelaren.
Halskotpelaren är formad som en svag "S-kurva", där hästen både kan förstärka kurvan och räta ut kurvan, beroende på hur den håller sitt huvud och sin hals.
Om den nedre kurvan på halskotpelaren förstärks, så sänks även bröstkorgen och den främre delen av ryggen. Vilket då leder till att hästen blir framtung och "går på bogarna" och även sänker sin rygg. Detta leder till att hästen överbelastar sina framben, vilket inte alls är bra, och leder allt för ofta till inflammationer. När hästen sänker sin rygg, gnids tornutskotten mot varann. Detta är ofta orsaken till att vissa får Kissing Spines.
Den övre bilden är en bild på en häst i normal hals och huvud position. Den röda linjen är S-kurvan. Den nedre bilden är en häst som går "över bettet". Här ser man att den nedre svängen är kraftigare, vilket då leder till att bröstkorgen sänks och tornutskotten blir tätare. Man ser den lilla utbuktningen på underhalsen, samt den konkava överlinjen som egentligen ska vara konvex (som den övre bilden).


Ännu värre blir det om hästen går bakom lod, eller med en överböjd nacke, då blir både den övre och nedre kurvan förstärkta.
När hästen går bakom lod och överböjer sin nacke, knäpper den ofta av vid sin andra eller tredje halskota. Vilket gör att hästen slutar att arbeta med sin överlinje och istället börjar arbeta med sin underhals. Det gör även att hästen får svårt att andas och kan få blodbrist till hjärnan, beroende på hur pass mycket den går bakom lod. I allt för många fall har det även lett till att hästen har fått pålagringar vid ligamentfästena i nacken. Detta är betydligt vanligare än vad man kan tro!
Om huvudet är väldigt mycket bakom lod, får hästen även svårt att se, den ser i princip bara sina framben och någon meter framåt. Tänk dig detta i full galopp!

För att förhindra att allt det här ska hända. Måste hästen räta ut sin S-kurva, med hjälp av sin överlinje. För att få hästen att aktivera dessa muskler, är det viktigt att den får länga ut sin hals framåt-neråt. Då längs överlinjen ut och musklerna börjar arbeta, vilket då leder till att främre delen av ryggen lyfts upp och bakbenen har lättare att svinga in under ryttaren.
Självklart kan man även höja formen! Men, då måste hästen vara tillräckligt stark för detta och kunna göra det utan att korta upp sin överlinje allt för mycket.
På bilden till vänster är det en häst som söker framåt-neråt med hals och huvud. Här är S-kurvan helt borta och den främre delen av ryggen har höjts och hästen går i en avslappnad form, vilket är enormt viktigt! Bilden till höger är en häst i samling, utan att ha kortat upp överlinjen.


Till vänster nedan är ett exempel på en häst som knäpper av vid ungefär andra halskotan.
Till höger är ett exempel på en häst med kort överlinje och som knäpper av.
Till höger är ett exempel på en häst med kort överlinje och som knäpper av.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar