Halskotpelaren

Man brukar prata om att hästen måste aktivera sina bakben för att kunna gå i rätt form, och att hästens placering av hals och huvud hamnar rätt, bara bakbenen arbetar rätt.

Men, för att bakbenen ska kunna bära upp hästen och ta mera vikt, krävs det att hästen länger ut sin överlinje och lyfter sin bröstkorg.

I detta inlägg kommer jag att skriva första delen om sann och falsk samling. Där jag börjar med halskotpelaren.

Halskotpelaren är formad som en svag "S-kurva", där hästen både kan förstärka kurvan och räta ut kurvan, beroende på hur den håller sitt huvud och sin hals.

Om den nedre kurvan på halskotpelaren förstärks, så sänks även bröstkorgen och den främre delen av ryggen. Vilket då leder till att hästen blir framtung och "går på bogarna" och även sänker sin rygg. Detta leder till att hästen överbelastar sina framben, vilket inte alls är bra, och leder allt för ofta till inflammationer. När hästen sänker sin rygg, gnids tornutskotten mot varann. Detta är ofta orsaken till att vissa får Kissing Spines.

Den övre bilden är en bild på en häst i normal hals och huvud position. Den röda linjen är S-kurvan. Den nedre bilden är en häst som går "över bettet". Här ser man att den nedre svängen är kraftigare, vilket då leder till att bröstkorgen sänks och tornutskotten blir tätare. Man ser den lilla utbuktningen på underhalsen, samt den konkava överlinjen som egentligen ska vara konvex (som den övre bilden).

Ännu värre blir det om hästen går bakom lod, eller med en överböjd nacke, då blir både den övre och nedre kurvan förstärkta.

När hästen går bakom lod och överböjer sin nacke, knäpper den ofta av vid sin andra eller tredje halskota. Vilket gör att hästen slutar att arbeta med sin överlinje och istället börjar arbeta med sin underhals. Det gör även att hästen får svårt att andas och kan få blodbrist till hjärnan, beroende på hur pass mycket den går bakom lod. I allt för många fall har det även lett till att hästen har fått pålagringar vid ligamentfästena i nacken. Detta är betydligt vanligare än vad man kan tro!

Om huvudet är väldigt mycket bakom lod, får hästen även svårt att se, den ser i princip bara sina framben och någon meter framåt. Tänk dig detta i full galopp!

För att förhindra att allt det här ska hända. Måste hästen räta ut sin S-kurva, med hjälp av sin överlinje. För att få hästen att aktivera dessa muskler, är det viktigt att den får länga ut sin hals framåt-neråt. Då längs överlinjen ut och musklerna börjar arbeta, vilket då leder till att främre delen av ryggen lyfts upp och bakbenen har lättare att svinga in under ryttaren.

Självklart kan man även höja formen! Men, då måste hästen vara tillräckligt stark för detta och kunna göra det utan att korta upp sin överlinje allt för mycket.

På bilden till vänster är det en häst som söker framåt-neråt med hals och huvud. Här är S-kurvan helt borta och den främre delen av ryggen har höjts och hästen går i en avslappnad form, vilket är enormt viktigt! Bilden till höger är en häst i samling, utan att ha kortat upp överlinjen.

Till vänster nedan är ett exempel på en häst som knäpper av vid ungefär andra halskotan.
Till höger är ett exempel på en häst med kort överlinje och som knäpper av.

Sann och falsk samling

Som överskriften lyder, har jag tänkt att skriva om sann och falsk samling. Dock kommer det bli en hel del att skriva om, så jag kommer dela upp det i olika delar. Det kommer att komma upp nu någon dag framöver. Fast jag kommer inte skriva alla delar på en och samma dag, då kommer jag vara helt slut i skallen sen!

Det kommer att komma upp en hel del tankar och fakta framöver, då jag känner att jag vill skriva av mig och dela med mig av det.

Hoppas ni kommer att hitta något intressant att läsa om!

Vad är akademisk ridkonst?

Den akademiska ridkonsten har återskapats av bland annat Bent Branderup (på bilden till vänster) genom att lägga vikt på hästens grundutbildning på det sättet man gjorde förr.

Den ursprungliga filosofin utvecklades redan när man ville ha hästen i krig. Hästen skulle vara rörlig, stark och lätt i handen. Det fick inte förekomma några missförstånd eller bråk på slagfältet, därför var hästen tvungen att lyda ryttarens varje kommando och vilja lyda varje kommando.

Kungarnas hästar var inte mindre utbildade. Dessa hästar var tvungna att röra sig med elegans och värdighet när de red genom folksamlingar. Oftast rörde sig hästen då i passage. Kungen var alltid tvungen att vara säker och hästen lätt och rörlig.

Nu för tiden slåss vi inte på blodigt allvar till häst längre och kungar rider sällan genom folksamlingar. Vi håller på med hästar för vårat nöjes skull. Därför är det ännu viktigare att tänka på hästens bästa. Vi måste, i alla lägen tänka på hästens bästa! Övningarna vi utför ska syfta till att göra hästen stolt, smidig, lätt och full av liv, samt att den ska bära upp sin ryttare med ett par väl skolade bakben. Detta är filosofin bakom den akademiska ridkonsten.

Om du lyssnar till din häst kommer den att berätta för dig när det är för tungt och vad den inte är redo för. Den kommer även att berätta hur den önskar att bli riden. Det viktigaste när man rider är inte hur långt man har kommit på kortast möjliga tid, utan hur du rider din häst. Om du rider med lätthet och ber hästen om att utföra saker så kommer den att tacka dig!

Här släpper man allt som har med prestation att göra, och arbetar endast utifrån individen (hästen). Det finns ingen häst som är gjord för hoppning, dressyr, körning eller western osv. Alla behöver lära sig hur man bär upp sin ryttare med hjälp av sina bekben och med en höjd svingande rygg.

Dressyr är till för hästen, och inte hästen för dressyr!

Varför lösdrift?

Som de flesta vet, är hästen ett flyktdjur. Bland de värsta sakerna för ett flyktdjur, är att bli instängd utan att ha några som helst möjligheter att fly. Som tur är, accepterar ändå många hästar att bli instängda i en box. Men de föredrar alltid friheten!

Varför stänger man in hästen i en box större delen av dygnet? När de är gjorda för att ströva flera mil om dagen. Är det för hästens eller ägarens skull?

Många tävlingsryttare resonerar så att hästen gör sig av med för mycket energi om den går ute för länge i hagen, och kan då inte prestera till 100% på tävling och träning. Detta är ren bullshit! Som sagt så är hästen gjord för att kunna ströva flera mil om dagen. Och om nu hästen skulle springa som en dåre i sin hage jämt och ständigt, är det ju något galet. Antagligen att den är understimulerad och har varit instängd alldeles för länge.

Jag har fått en känsla att folk är nedlåtande när jag berättar att jag har min häst på lösdrift. Då de tar förgivet att hästen bara "går och skrotar" i en hage och ibland får komma ut och lulla i skogen. Men så behöver det inte vara, man KAN träna som vanligt även om hästen går på lösdrift. Och om nu hästen bara får komma ut och lulla i skogen, vad är det för fel med det?

Jag tror att det är mycket mera uppskattat för hästarna, än att ridas på bana 5-6 dagar i veckan :)

Man måste våga bryta "traditioner" och sluta göra som alla andra. Ha alltid en anledning till varför du gör som du gör, och fråga dig själv om du gör det för din egen skull eller för hästens skull!

Jag tror inte det finns en ända häst som uppskattar att stå instängd ca 16 timmar om dygnet och sedan få vara ute i en hage (ofta små rasthagar) ca 8 timmar, om den har tur. Många gånger går de även ensamma, och får då inget umgänge med andra hästar, vilket är enormt viktigt!

I det vilda är hästen alltid i ständig rörelse och vilar endast korta perioder, oavsett om det är dag eller natt. De har ingen dygnsrytm som oss människor, och sover inte 8 timmar per natt. De sover ca 4 timmar per dygn!

En heldag i stallet

Igår var jag i stallet i nästan 5 timmar!

Solen sken, så jag började med att sätta mig emot väggen och luta mig tillbaka, och känna strålarna bränna. Det är så skönt!

Efter ett tag bestämde jag mig för att fortsätta mocka hagen, det tar verkligen aldrig slut. Efter att ha mockat en kärra tog jag in Snobben, det gick ovanligt bra idag. (Han har ett himla humör när man ska ta in honom och han får gå ifrån sitt älskade hö) Han stod och betade lite gräs, o när han fick se att jag var påväg mot honom så kom han till mig, och var ovanligt glad!

Jag tog in honom och stod och myste och borstade ett bra tag, fy tusan vad han fäller! Men snart är allt borta :)

Bestämde mig för att träna lite AR i hagen, så det blev kapsonen på. Vi började med lite longeringsarbete. Där fokuserar vi på att hitta framåt/neråt sökningen samt böjning och ställning. Något som är viktigt här är att han spårar rätt, och inte trampar inåt med det inre frambenet eller skjuter in bogen, vilket då leder till att det inre frambenet överbelastas.

Det gick helt okej! Han lyssnar så himla bra. Dock är det svårare i det högra varvet, eftersom han inte ser där och blir då lite osäker. (Han har inget högeröga).

Efter ca 10 min på backen hoppade jag upp och tränade på diagonalslutor i skritt, samt skrittpiruetter. Det går bättre och bättre för varje gång! :D Bara jag inte "glömmer" att andas, så flyter det på riktigt bra. Jag håller gärna andan när jag fokuserar mig, vilket då leder till att ja inte blir följsam i Snobbens rörelser och han tar det då som att han ska sakta in eller stanna.

Sedan fick han lite mat och därefter släpptes ut i hagen. Innan jag åkte hem fyllde jag på vatten och höhäckarna. Gud vad tungt det är att gå fram och tillbaka med alla dessa hinkar med vatten!

Bild från i vintras när vi tränade på skrittpiruetter. Tyvärr tappar jag kontakten med mitt inre sittben här och

viker mig utåt. Menmen :)

Jag och Snobben

Jag tänkte att det passar bra att börja med ett inlägg där jag berättar om mig själv och Snobben. Vår tid tillsammans och vad vi sysslar med :)

Den 28 Maj har jag haft Snobben i 6 år på foder. Jag var bara 13 år när jag fick honom, och trodde att jag kunde betydligt mer om hästar än vad jag egentligen gjorde. Detta ledde till att Snobben och jag missförstod varann de första åren, och han var väldigt sur och irriterad av sig. Det var inte alls mycket han tolererade och gillade han inte någon/något visade han det väldigt väl.

Då såg jag detta inte som ett problem, jag var ju van vid ridskoleponnyerna och de flesta hade en väldigt dålig attityd (vilket jag nu förstår).

Men vi kämpade på ändå! Vi tränade dressyr och red ut massor i skogen. Jag envisades med att vi skulle börja hoppträna också, dock var detta inte särskilt populärt hos Snobben då han avskyr att hoppa.

Sommaren 2009 visade det sig att han var halt på båda frambenen. Vi kollade upp det hos veterinären och det visade sig att han hade både kot och knäledsinflammation på båda frambenen. Samt spatt i båda bakbenen.

Detta fick mig att tänka om. Jag visste att det var helt och hållet mitt fel, då det oftast är ridrelaterade skador, när det är i båda benen.

Jag började tänka om totalt, det SKA inte behöva bli såhär "bara" för man rider på sin häst. Hästen ska inte behöva lida bara för att vi ska få ha kul och rida.

Jag började läsa en hel del, både på internet och i böcker samt gick på kurs och träffade nya människor. Det fick mig att inse hur fel jag har haft. Och hur detta har påverkat Snobben.

Det ledde till att jag ville att Snobben ska få ha det så naturligt som möjligt. Jag satte honom på lösdrift, samt kom i kontakt med en tränare i Akademisk ridkonst som även är utbildad hovvårdare. Jag tog av han skorna, och började ta lektioner i AR.

Nu är vi på väg mot något helt nytt! Snobben trivs bara bättre och bättre och börjar bli mer trygg i sig själv, och med mig! Vi har börjat förstå varann, och även lyssna på varann. För varje dag som går lär jag mig något nytt! :)

Här kommer lite bilder på Snobben!

Gammal ridbild på mig och Snobben, här var han väldigt tunn :P

Inkörd är han också! :D

Från i höstas :)

Välkommen!

Hej!

I den här bloggen kommer jag att skriva mycket om

den "moderna" hästhållningen och ridningen,och vad den har för inverkan på hästen. Samt min vardag hos min ponny Snobben :)

Jag hoppas att ni kommer hitta en hel del intressant att läsa om!

Anledningen till att jag startade en blogg om just det här ämnet, är för att jag vill att hästfolk ska börja tänka mer.

Varför gör vi som vi gör? Hur påverkas hästen av detta?

Gör vi det för vår skull, eller för hästens skull? Osv.

Jag vill även dela med mig av mina kunskaper, och hoppas att de kommer hjälpa någon :)

Jag tar väldigt gärna emot kommentarer med era tankar och åsikter, då jag tycker det är intressant att se saker och ting från olika håll :)

Ha en trevlig läsning!